Avslutningen i torsdags finns det inga ord för. Glädje, sorg, lättnad, depression, lycka och ångest. Allt blandat. Tror att hela kören grät på sista sången. Jag vet i alla fall att jag gjorde det. Och mycket mer senare också, kändes och känns helt sjukt att 9C2 inte finns längre. Fy, går inte att tänka på det utan att sakna allt så fruktansvärt mycket.